forritiden

Det var många år sedan någon använde den här....

Eller dessa.....



Uthusen rymmer nog en hel del....



Huset omges av en svårforcerad häck. Jag kan föreställa mig hur den ser ut sommartid.



 Dörren stod öppen så det var bara att krypa in. Tack C för hjälpen.



Trots att vi, genom andra bloggar, var förvarnade så kunde vi inte i vår vildaste fantasi ha föreställt oss det vi nu upptäckte. Ett hus i total "glömska". Med några få färgglimtar här och där.




En välanvänd köksspis.


I det för övrigt stökiga köket fanns detta "arrangemang".


En dörr med vackert glas.....




...leder in i "salongen". Där kan man ana ett visst musikintresse.



 På sina håll var tapeterna relativt oskadade.


Vilket man inte kan säga om det här taket.
 

Färgflagor låg lite här och där på golv och möbler.


Utöver musikintresset så bär huset årskilliga bevis på att någon av dess invånare hade ett genuint fotointresse.
Tycker den här tidningen ar passande i sammanhanget.



Nedervåningen var relativt tom jämfört med övervåningen. Där finns bland mycket annat fler ting som vittnar om musikintresset.


Tur att man inte längre är ung :-)


Man spelade inte alltid  själv.



På golvet hittade jag dessa "hättor", de hör till folkdräkter, så man kan ju undra  om dessa dräkter göms någonstans i all bråte på övervåningen.


En vävstol hörde till varje "bondmoras" hjälpmedel.


Huset ruvar över åtskilliga fler bevis på en, en gång i tiden, välmående gård. Men några hemligheter skall huset få behålla så vi begav oss ut därifrån.
Det finns ytterligare ett hus, utöver de röda uthusen, på gården....

. 
...som tydligen använts som förråd.Det var omöjligt att tränga igenom allt som samlats där.



 Svårt att föreställa sig att gårdsplanen såg ut så här en gång i tiden.


Man kan ju bara spekulera i husets vidare öden.  Antagligen kommer den närbeägna staden att breda ut sig så småningom och gården bebyggas av nyare bostäder. Men tills dess så hoppas jag att det får vara ifred för vandaler och diverse "skattjägare".

Abelstorp var ett av de äldsta torpen i Norn, det upphörde som kolartorp år 1852. Det brann ner 1866 och blev aldrig återuppbygd.


Enligt Riksarkivet:


Fram till 1720 hette torpet Masmästartorpet



Eller Masmästarbo ( husförhörslängd 1714-1719)


Ca1720 börjar namnet Abelstorp tas i bruk.


Husförhörslängd 1720-1725


Hoppsan, var är spåren efter husgrunderna ?


Inte där heller ?


Bara skog...



Till slut hittar vi något som enl.Riksarkivets noterimgar KAN vara ladugrunden.
"Ladugrunden, är svår att uppskatta på grund av skogsröjning. Endast några av grundstenarna, 0.5 m st återstår"

Vi var på väg att ge upp och åka därifrån när vi upptäckte vad som såg ut som en husgrund på andra sidan av vägen.


"Smedjegrunden, 3 m i sida (Ö-V). Härden är 1.5 m diam och 0.3 m h."







I närheten finns ytterligare en husgrund.
"Husgrunden, 7x10 m st (Ö-V). Grundstenarna, är huggna, 0.5-1.5 m loch 0.2-0.5 m h.


.
" I Ö delen är ett spisröse, 2.5 m diam och 0.3 m h."

 I
"I  V delen är en källargrund, 3x2 m st (Ö-V)och 1.8 m dj. Ingång åt V. "


 (Uppgifterna om grunderna är hämtade från Riksarkivets "fornsök )
 

Slätbergstorp / Slätbergs fäbod under Nisshytte Bruk



Karta från 1782





Enligt riksantikvarieämbetet:




Av boningshuset återstår idag bara några stenar.

Det bodde folk här en bit in på 1900talet.

Mjölk till de yngre:




Lite annat till de äldre:


Moderniteter hade de:


Och verktyg :




Av ett av uthusen finns bara grundstenar:



men logen står kvar.


Om än lite sliten


Dörren står välkomnande öppen


För rådjur ?


Grönt te har jag hört talas om, men inte.....


Undrar om den här har smakat på  det gröna ?


På tal om grönt. Tog rödfärgen slut tro ?



Undrar om trädet är lika gammalt som fäboden ?



Vattenkällan är det i alla fall.


Nu styr vi kosan mot andra mål !

Mina rötter på mormors sida  kommer huvudsakligen från Nås i Dalarna.  Mina anfäder har odlat och brukat mark där och i omkringliggande byar  i många generationer. 

Mormors mor, Anna Ersdotter,  född 1846 Skansbacken Nås

Skansbacken tidigt 1800-tal.


Del av antavla


Nya generationer i släktens fotspår.



Tyvärr stängt.



Utanför kyrkogården finns en intressant minnessten.




Tipers Lars Larsson


En avlägden släkting



År 1896 utvandrade en grupp dalabönder med familjer från Nås socken för att ansluta sig till American Colony i Jerusalem. Denna religiösa rörelse hade grundats 1881 av ett förmöget amerikanskt par vid namn Spafford från Chicago. Efter att ha förlorat fem av sina barn begav sig paret Spafford till Jerusalem för att där grunda en koloni som skulle leva efter urkristna principer. En svensk sjöman, Olof Henrik Larsson, som blivit bekant med Spaffords och deras idéer, blev predikant och grundade en väckelserörelse i Nås. Då Olof Henrik Larsson med hustru utvandrande till Jerusalem följde deras anhängare från socknen med. Händelsen väckte stor uppmärksamhet i samtiden och har skildrats av Selma Lagerlöf i romanen Jerusalem. Hon besökte själv kolonin under en längre resa i orienten vid sekelskiftet. Idag finns i Jerusalem inga ättlingar kvar efter dalabönderna.Dokumentet med namnen på de dalaböndersom utvandrade från Nås socken till Palestina, ingår i Statistiska Centralbyråns arkiv, 1:a avd Byrån för befolkningsstatistik, serie H3AA:164.

.

Tipers Lars med döttrar

"Det var en lång, ganska bred dal, som var rutad av en massa gula och gulgröna sädesfält och dessutom av slagna klövervallar, av blommande potatisland och av små, blåblommiga linåkrar, som översållades av en ofantlig mängd vita fjärilar. Och liksom för att göra allt fullkomligt reste sig mitt på dalbottnen en mäktig gammal bondgård med många uthus och ett stort rödmålat boningshus"

Så börjar Ingmarsspelen som handlar om anledningen till att 37 människor från Nås sålde allt och utvandrade till Jerusalem år 1896

Tipersgården år 2007



Lars Linds biografi.

Vid avfärden från Nås var Lars Lind inte fyllda fem år. På sin ålderdom var han bosatt i Californien - den siste överkevande av Jerusalemsfararna. Han avled där 1981, 91 år gammal, bara några månader efter det hans unika minnesbok hade publicerats Lind skildrar hur det religiösa förtrycket förvandlade svenskarna till viljelösa slavar, kuvade av ett infernaliskt angivarsystem med offentliga häxprocesser.

Källfallet är ett bostadsområde i Grängesberg byggt som en del i ett mönstersamhälle vid 1800-talets slut. Källfallet blev en förebild för andra industriorter med sina 20-tal tvåvåningshus (fyra lägenheter, med egen ingång i  varje hus grupperade längs en bruksgata. Planerarna hämtade också inspiration från många håll, inte minst från den vallonska brukstraditionen med rötter i 1600-talet.( Källa:Dalarnas museum)

Övergivet och öde.



Ett inbjudande öppet fönster. Men vid närmare eftertanke var det inte läge att klättra in. Saknade ficklampor.




Hmmm..kanske ändå.....


Nej, det var ingen bra ide....




Så vi fick fota genom fönstret istället.



Det finns trasiga fönster lite här och var.



F.d. tvättstugan ??




Brevbäraren kommer nog inte fler gånger.



Och inga fler besök.


Inte av anticimex heller antar jag.



Helt öde är det kanske trots allt inte.




Fler bilder från G-berg

Det "runda hålet" är en s.k. älvkvarn.



Det finns ett otal mynt inkilade i sprickorna. Även utländska.utländska (tyska pfenning,och amerikanska cent)

Enligt Riksantikvarieämbetet:


Men idag finns det bara ett "stående" uthus.


Och ett bostadshus.


Snart har naturen tagit över helt.


Rester av moderniteter.


I närheten av Lövmarksgårdarnafinns en Trefaldighetskälla om  vilken man kan läsa här :
http://hem.fyristorg.com/norrbarke_hembygdsf/pdf/27/lovmark.pdf

och det fanns även en "Trollugn"......

 
men som synes har det "STORA" skogsbolaget lyckats sabba den.

I Valla bruk ( By socken, Dalarna ) finns delar av mina "rötter". Hit flyttade min farfarsfar,  från Kroppa i Värmland, med familj år 1874.



Och här föddes min farfar 1878.


"Bruksdöden" härjade även på den tiden.



Det är många generationer som har trampat på den här marken.
Det är en mycket speciell känsla när man som vuxen 
kan komma till de platser där förfäderna levt och låta fantasin spela



Ett bostadshus finns kvar, den s.k. Hyttstugan. En länga med många lägenheter. När vi var där så pågick reparationer av bostadslängan.


Herrgården finns också kvar, men  "Rammelbo" har ramlat ihop totalt.



Det som finns kvar av hyttan och kolhuset döljs snart helt av grönskan.


Detsamma gäller rostugnen.

 

Det skall börjas i tid

Ett stenkast från min sommarstuga finns spår av ett s.k skattehemman, Christoffersbo.

 Hemmanet  finns utmärkt på en karta från 1724


...och 1737



Den första notering i Kyrkböckerna om Christophersbo är 1675.


Det är svårt att hitta information om Christoffersbo, men antagligen blev dess historia kort. Det inköptes på 1760-talet av Bruksägaren till Norn.
 

Idag finns tyvärr inte mycket kvar.