Ett "sorgligt" ödehus nånstans efter vägen
Efter att ha läst om detta hus på några hemsidor, och av en slump råkade lokalisera det, så bestämde vi oss för att åka dit och fota. Känslan när vi var där var "sorg". Sorg över att människor lever ett helt liv och samlar på sig minnen som sedan ingen bryr sig om, utan allt får förfaras av väder, vind och tidens tand. Det är med blandade känslor jag lägger upp fotona, men jag har försökt värna om husets och dess forna innevånares integritet.
Eller dessa.....
Uthusen rymmer nog en hel del....
Huset omges av en svårforcerad häck. Jag kan föreställa mig hur den ser ut sommartid.
Dörren stod öppen så det var bara att krypa in. Tack C för hjälpen.
Trots att vi, genom andra bloggar, var förvarnade så kunde vi inte i vår vildaste fantasi ha föreställt oss det vi nu upptäckte. Ett hus i total "glömska". Med några få färgglimtar här och där.
En välanvänd köksspis.
I det för övrigt stökiga köket fanns detta "arrangemang".
En dörr med vackert glas.....
...leder in i "salongen". Där kan man ana ett visst musikintresse.
På sina håll var tapeterna relativt oskadade.
Vilket man inte kan säga om det här taket.
Färgflagor låg lite här och där på golv och möbler.
Utöver musikintresset så bär huset årskilliga bevis på att någon av dess invånare hade ett genuint fotointresse.
Tycker den här tidningen ar passande i sammanhanget.
Nedervåningen var relativt tom jämfört med övervåningen. Där finns bland mycket annat fler ting som vittnar om musikintresset.
Tur att man inte längre är ung :-)
Man spelade inte alltid själv.
På golvet hittade jag dessa "hättor", de hör till folkdräkter, så man kan ju undra om dessa dräkter göms någonstans i all bråte på övervåningen.
En vävstol hörde till varje "bondmoras" hjälpmedel.
Huset ruvar över åtskilliga fler bevis på en, en gång i tiden, välmående gård. Men några hemligheter skall huset få behålla så vi begav oss ut därifrån.
Det finns ytterligare ett hus, utöver de röda uthusen, på gården....
.
...som tydligen använts som förråd.Det var omöjligt att tränga igenom allt som samlats där.
Svårt att föreställa sig att gårdsplanen såg ut så här en gång i tiden.
Man kan ju bara spekulera i husets vidare öden. Antagligen kommer den närbeägna staden att breda ut sig så småningom och gården bebyggas av nyare bostäder. Men tills dess så hoppas jag att det får vara ifred för vandaler och diverse "skattjägare".
Det var många år sedan någon använde den här....
Eller dessa.....
Uthusen rymmer nog en hel del....
Huset omges av en svårforcerad häck. Jag kan föreställa mig hur den ser ut sommartid.
Dörren stod öppen så det var bara att krypa in. Tack C för hjälpen.
Trots att vi, genom andra bloggar, var förvarnade så kunde vi inte i vår vildaste fantasi ha föreställt oss det vi nu upptäckte. Ett hus i total "glömska". Med några få färgglimtar här och där.
En välanvänd köksspis.
I det för övrigt stökiga köket fanns detta "arrangemang".
En dörr med vackert glas.....
...leder in i "salongen". Där kan man ana ett visst musikintresse.
På sina håll var tapeterna relativt oskadade.
Vilket man inte kan säga om det här taket.
Färgflagor låg lite här och där på golv och möbler.
Utöver musikintresset så bär huset årskilliga bevis på att någon av dess invånare hade ett genuint fotointresse.
Tycker den här tidningen ar passande i sammanhanget.
Nedervåningen var relativt tom jämfört med övervåningen. Där finns bland mycket annat fler ting som vittnar om musikintresset.
Tur att man inte längre är ung :-)
Man spelade inte alltid själv.
På golvet hittade jag dessa "hättor", de hör till folkdräkter, så man kan ju undra om dessa dräkter göms någonstans i all bråte på övervåningen.
En vävstol hörde till varje "bondmoras" hjälpmedel.
Huset ruvar över åtskilliga fler bevis på en, en gång i tiden, välmående gård. Men några hemligheter skall huset få behålla så vi begav oss ut därifrån.
Det finns ytterligare ett hus, utöver de röda uthusen, på gården....
.
...som tydligen använts som förråd.Det var omöjligt att tränga igenom allt som samlats där.
Svårt att föreställa sig att gårdsplanen såg ut så här en gång i tiden.
Man kan ju bara spekulera i husets vidare öden. Antagligen kommer den närbeägna staden att breda ut sig så småningom och gården bebyggas av nyare bostäder. Men tills dess så hoppas jag att det får vara ifred för vandaler och diverse "skattjägare".
